er syster. Min vän Carl var mig samma morgon. Men det var då en tredje dam med:. -Ja, det var vår faster; det var just på återvägen från henne i afton som vi blefvo ansallna af vargarne och då ni sä lyckligt kom till vår hjelp. Det var ingenting alt undra öfver att vi fäste uppmärksamhet vid ert ansigte, sade Cathrin, ni år så lik er bror baron Ernst. Känner ni Ernst? tråsade Erik hastigt. Systrarne betraktade hvarandra med ett förstulet smäleende. ÅAh Ja, något. De två vännerna sutio derefter och samtalade med systrarne till sent på natten. De hade så mycket att språka om. Schwartz satt under tiden framför Erik och riktade sina ögon upp emot honom, under det han med sin stora yfviga svans sopade golfvet. Då Carl och Erik nästa morgon möttes vid frukostbordet, fortfor det ännu all snöa. Foljaktligen hade de slagit all tanka på någon afresa ur hågen, de hade intet annat att göra än an tåligt vänta tills vädret blel bättre och äfven då visste Erik att ett par dagar ännu skulle ätgå innan väglaget blef så t enligt. alt man kunde beze sig af. Lycklistvis hade Carl med sig materialer till alt måla, och Erik satte sig sålunda ned och roade sig med att uppkasta en eskiss ölver scenen med vargarne. Carlställde sig baaom och betraktade. Det är bra?. sade han, men tror du ej Erik att det vore bäst bedja froken Mari altsitta för dig det skulle göra det hela bättre. Det är verkligen utmärkt. Det är fullkomligt likt. Den der mörka gruppen af hu flarne och vargen sedan. Jag tror dock ej, att Schwartz skulle bli