Helsingborgs-Posten – 9 juni 1866, sida 2

var det då som så innerligt sysselsatte dina tankar, att du ej var i stånd all svara henne?-Jasr vet ej beståmdt sade han med ett förläget utseende. Godt, detta måste väl sluta med kärlek, skulle jar tro, så vida e det redan börjat. Hon måste ju af pur tacksamhet älska den shöne riddaren, som så tappert kom till hennes hjelp oc som nu är så besegrad af hennes ögon, atthan ej ens vågar tala med henne. Helt säkerl ödets lek,sade Erik. Ja och ett aycket trefligt öde till på köpet kära du, att bli kär i en vacker flicka, med ganska mycket hopp om genkärlek. Men det skulle vara rätt roligt att få veta namnet på din sköna med gyllene lockarne; låt oss fråga värden. Ja du har rätt, det hade jag ej tänkt pår sade Erik. sNaturligtvis, återtog Carl skrattande hvem har någonsin hört talas om att den som är kär har ens hälften så praktiskt förstånd! Värden inträdde nu åtföljd af en kypare med en präktig aftonmältisl. Det tycktes som om den värde herr Wirkman ej kunde nog hedra den unge mannen, som först kom till damernas hjelp och derefter trotsade stormen och återvände, för alt bistå sin vän. Ni tyckes känna damerna, hvilka vi voro nog lyckliga alt rädda från vargarna. min bäste herr värd? kan ni säga oss, hvilka de äro och hvad de heta. Bo de här i granskapel?frågade Erik, den gästvänliga värden, som nu var ifrigt sysselsatt med öfverinseendet af måltidens iordningstallande på bordet. Ja adie herre svarade värden; Jag tror de