Heljiugborg. Den insända artikelu i stolfrågan lyder i fortsättning sälunda: Wi öswergä till den del af inlerningen, som närmast gifwit anledning till insändarens artilel. Upphäjwandet eller ätminstone inskräntning i 5etydlig mån af de tlassiska språkens läsning i föos lan utgör en af wårt lands för närwarande mest brännande frågor. Att te spräk, fom redan långt innan ätssilliga of CEurepas nu mest biidate läns ter. woro ens till namnet lända, egre en littcratur, bwilfen, hwad formen beträfjar, ännu anses funna tjena. till mönster och åtminstone icke bliswit öjwerträffar, en litteratur, som icke blott är den modernas moder, utan dutta in i närwarande tid haft ett wälgörande inflytante på största delen aj wära lästa skalter, att ressa språk, säger jag, som många ärhundraren igenom ide blott warit nöd: mwäntiga miltor för, usan utgjort bilvningen i fin helhet, ännu måste ega fåde talangfulla och iharriga förjäftare, är mer än naturligt. Men te jättesteg framåt, fom wetenskaperna under de båra sista sellerna tagit, ha i betytlig mån ändrat förs hållanrena. Ej nog att netenstaper, hittills till namnct nästan olända, uppitodo och mer full rätt begärde bursfap blond fina äldre systrar, filosofien fit efter mångårig rtwala nytt lif och litteraturen uppnärte sin ffönafte blomstring. För ett par århundraden sedan mar bildningen fulländad, då yngligen gjort fin förtrogen med några af de tlasfsiska författarne och ledigt funte tala latin; huru olika äro ej nutidens fordringar vå en bilvad man? Latin-t, fom revan för temligen länge sedan upvhört wara tet riplomatista spräfet, ann änd-a fällan wid till och med rent wetenskapliga afhandlingar, de stora kulturfollenas spräk, med hwiltas tillhjelp man utan swårighet fan göra fig förstård öfwer hela werlren, ha ins tagit latinets plats. Men um erwianingswäsendet har ej welat eller kunnat följa jemna steg mer tiden. Wisserligen hafwa tiv efter annan halfmesyrer blifwit widtagna, då man lände fin oförmåga att helt och hållet sätta fig emot strömmen; men, nödtwungna som tessa warit, äro de cj af natur att ingifwa förtroende och ha af båda partierna blifmit lika owänligt emottagne. Och rylika halfmesvrer straffa förr eller sernare fig sjeljwa; under det man gjort intvömmeljer åt tidsandan, har studiet af de klassista språkena, fom man just fött gynna, förfallit. DÅ unter forrna tirer knappast någon, fom genomgått en skola, fans, fom ej hjelpligt kunde tala latin, och som ej, äfwen sedan han ingått i te praktiska vrlena, fann sitt neje i att på lediga stunder sysselsätta fig mer re kära ber tanta författarne från skoltiden, är vet un fattiskt, att största relen af dem, fom genomgått en elementarskola, för ewigt förwisa ve Hasfifta författarne till bokhyllan, hwarest de i orudbligt lugn få förblifwa, fåmira ej deras hemtning derifrän i och för fortsättandet af studierna blir nörwändig. Och hwem talar i wåra dagar latin? Ungesär lika många fom be äro, hwilta skolorna lära tala ve främmande lefwande spräkena. Till och med i England, de klassiska språtenas förlofware land, hafwa re på de sednare tiderna räkat i lägerwall, oaktadt att den tiv, som egnats vem, warit der li kasom i wårt land, rundligen tillmätt. Det är allmänt antaget, att de moderna författarne, hwar iderikedom beträfjar i ojemförlig grad stå öfwer de klassiska; olitheten i ten tidens och nuwarande tids föreställningssätt utgör dessutom ett hinrer för att innehållet beg de llassiska författarne fan, såsom fig bör, paaktas af andra än dem, som serskilt gjort tet klassiska sturiet till hufwudsak. OM i hwad mån fan underwisningen i ett spräk, hwars litteraturs förnämsta företräre ligger i en fulländad form, anses bildande, då lär jungen endast medelst ständigt anlitande af lexikon kan nägorlunda hjelpligt öfwersätta dess författare? Besynnerligt är ret derföre ej, att förtroendet till de klassiska spräkena såsom bildringsämne i den elementära underwisningen allt mer och mer wir fer, och att man numera te lefwande språkena söker efterträrare till dem.