att se honom, sör att uttrycka sin tacksamhet för den stora tjenst han giort dem i aston ?.-Skall ske nådig fru. Så sköna damers tack är en belöning, som just passar de vackra och adle herrar som vågat sina lif för dem. Så snart han komner tillbaka, skall jag låta henom veta eder önskan. ÅKommer tillbaka! sade Mari. Har han rest? Han har begifvit sig af, för att se till sin vän, som blef efter för att köra hem ers nådes släda och den sårade tjenaren. Han var ängslig för honom, emedan det stormade så. Ack. hvad det rasar! Förhållandet var verkligen så. Stormen rasade förskräckligt. Vinden svepte utåt gatorna, och tjöt och yrade omkring husen. Mari såg ifrån sitt fönster ut i det tjocka svarta mörkret, hvarigenom lyktorna på Stettins gator med ett matt sken syntes sladdra fram och tillbaka i den starka blåsten. Hon stod der, förgäfves försökande att genomtränga mörkret med sina ögon, haglet smattrade mot lönstren, de skarpa snöflingarne slogos mot rutorna, stormen tjöt och åskan dundrade. Emellertid red Erik som om det gällt lifvet. Hans hjerta sammandrogs af fasa vid tanken på huru Carl nu var utsalt för hela stormens raseri. Hvad de piskade honom i ansigtet desse fina, skarpa, spetsiga snöflingor, så väl kände af dem som varit ute för dylika stormar. Frusna trädgrenar, som orkanen i sitt raseri lösryckt, under det den med ett rasade tjut svepte omkring honom, kastades mot hans hufvud.