hans brors fästmö han räddat från en så sorskräcklig död. -Vi skola ej läta honom veta hvilka vi äro, Mari, sade Chathrin. -Tänk, huru förvånad han skall bli. då Ernst presenterar oss för honom?. Men huru skola vi kunna dölja vårt namn för honom? Han måste redan känna det. Åh nej, det tror jag vj kan gör, folket här känner oss ej. Vi kunna ju uppgifva för honom vår mors namn. Men Fritz och Wilhelm, Cathrin? anmärkte Mari. sÅh, dem skall jag ge besked. Jag skall gå och se om den stackurs Fritz, då han kommer; jag truktar han blifvit illa skadad. Ack här kommer madam Wirkmann, låt oss fråga henne om Erik-Värdinnan inträdde nu i spetsen sör sina pigor, hvilka inburo tillredelserna till the och kaffe, samt ved och kol till elden. -Det var en förunderlig raddning, nådigaste da mer, sade den småleende värdinnan. till svar på Cathrins berättelse: det år också en bra ädel herre, som kom till eder hjelp. Men det var hvad man kunde vänta sig af en Waldertborn. De äro alla så tappra, präktiga och ståtliga män. Gud välsigne både honom och hans broder, den unga baronen tll Kronenthal. Ja så, delta är således den unge Erik Walderthorn? sade Cathrin. Vi anade just att så var, tillfölje af den stora likheten. Ja, han är mycket lik den unge baronen, Sud bevare Ers nåd, han är endast något länre. vrill ni såga honom vid lägligt tillfälle, att Tathrin och Mari von Mellenthin skulle önska