hängre få rätt till med hennes sattigrem, bwarföå tommunalnämnden i Tjörnarp begaj jig ut förut söta få reva på förbällandet. Det stop ha.:. Der war hon rädd att få betala sina processe., in war giriaheten få stor att hon ej wille läta någe menniska weta hwar hen hade fina statter gomn. Slntligen lemnate hon ifrån fig några papper hwilta hen hade umer sitt hufwur, samt a nwi ning på ett ställe i skogen: hwarest hon hate twei ne liftor nergräfda. Alla menniskor i orten fam lates af uvfikenbet wir tet till sälle dä kistorna stulluppsökas och wisiterae och en stor prosession anlänte till ven aflägsna slogsbytdan. Kistorna wo ro fulla af trasor, hopbuntade i knoten ech alla myckt wäl ombuntna af banritumpar. J hwar oh en af dessa bundtar fanns en summa penningar, warierande från 8 ftilling till 20 —50 ror. Utom detta efterlemnade hon i rewerser 1,500 rer samt en massa med klärer of alla flag: sirenkläd ningar, lärftstycken, linnen, tänger giorta för fem tio år sedan, sirenkoftor, battar m. m. Det mejt utgjorres rock af en brokig samling lappar. De enta menskliga fom fanns hos denna warelse war att bon till Tjörnarps församlings fattige hade testamenterat fin förmögenhet, och när flutet är godt, är allting godt. Ett jubel-lagertröd. Vlant ve 72 unge mån som mid 1815 ärs magifterpromotion i Upsala ers böllo lagerkransen, befann fia äfwen en, fom då war informator i ett af Upsalas professorbus. Öwem som band ren unge filoiofiestanvivateng lagerkrans, met jag ide, men nos förde ten lycka med fig, och retta första utmärkelsetecken blef ett vetyrelfefullt förebud till mänga andra under er lång sliftesrik lefnad. Ur renna maaisterkrane togs en liten, späd awist, ett aflägg, fom äfwer ret, mar lvckosamt och fruttbärande. Bäre kran. sens egare och kransens aflägg lefwa än, och fir i är sitt femtioärina jubileum: ven förre är ten: logie doktorn m. m. G. W. Guntelind, och be jernare stär frifft och grönskande, ett wäl föra al nars högt träd, i salen af Forssa prestgärd i N Helsingland.