Article Image
Hwarjehanda. Ordlekar om Bismarck. De goda toffarne roa sig med att mwira mer fin Bismarck, efter ve ej kunna göra något an nat, med honom. Se här ett påx sätana tysla Mite: Premiierministern liver af någon liten lambet i ena foten: wips war en spefägel framme med: Er ist zu weit gegane, gen! — Han war På en större bjudning hos eu berliner-penningkarl, oc Bismarck hare under jams talet ställt till akten ren frågan, om han ce wille, i händelse af krig, förskjuta staten pennins gar — emot en wexel undertecknat af konungen. — Rein, Ercelleue, skall bankiren hafwa swarat, mir ist ein Minister-Wechsel viel lieber. J Brissel have man, straxt efter vet atten? tatet på Bismarck blef bekant, sina skäl att tro, ret Karl Blind ej föröfwat vet. Men derom war man reck ense, att Bismarck wäste wara nblinde. Det moderua börsspralet i Paris. Det är nu förbjuret för hrr spekulanter ä börspapper i Par rig, att uppgöra affärer i fria luften utanför bör: jen, ech polisen bar fina öron wäl spet sade för att lyssna på bwad ett par personer, fom itä och samtala, ba att säga hwarandra. Hör polissergeanten att samtalet rör affärer, genast är han framme med sitt: circulez. messieurs. circulez! och te jamtalante måste skiljas åt. Herrar conlisstiers — få kallas tessa herrar, fom i hemlig: bet göra affärer i obligationer — ba terför mäst hitta på ett frimurarespräk, fom polijen ej förstär. Hur will man begära att en hederlig polissergeant stall funna wärra börsaffärer I söljande oslyltiga samtal, som detta t. ex.? — Hur mår Alphensine i dag? — Mwvbenfine mär ej rätt wäl. — dLin tieca Ernest rå? — BHan är aanska dålig. — Rå, än lilla Å on? — Han ligger till sängs. Det är klart, att starssergeanten måste hysa merlirante med en siackars familj, sem blifwit så bärdt pröfwad. Det är omöjligt för honom att funna misstänka, att Alphensine betyder Feprocentåräntan, tjocka Ernest Cretit Mobilier och lilla con det nya italienska lånet. En qwinlig girigbul. Till Malmö Hanvelstitning skrifwes från Sösrala under den 21 r:6: J Gunnarys by dog för åtta bagar sedan en qwinna, wit namn Elsa Jeppa hwars lefnad werkligen är märkwärtig. Hennes största passion mar att processa. Hon söfte gräl öfwerallt ver vet war möiligt att påbitta någon anlerning tertill. Mer sörsamlingens prejter, länsmannen, alla vem hon bodre eller tjenare hos, alla fina grannar hare hon olagliga procesfer, och oaktat hon alltid förlorare tem, förlorare. hen aldrig modet, utan började ges nast en ny. Och allt detta giorte bon gratis, ce medan hon ansägs ej lunna betala, hwarför hon war ett plågoris för lagsagans domarekär. Den andra passicnen mar girigheten. Hennes klädsel lbejtot af bora trajor, och hon war så snuskig, att man ej gerna tog i henne. Hon lefde fom ett fre atur. Tiagandej fia till allt bwad hon egde, samlate Bon fig säckar fulla med bröd, hwilket hon tors fare i spiseln och hängre upp ret i loftet, hwarest vet ofta förwarades ett år innan hon ät teraf. Hennes lif war för öfrigt mer ett djurs än en menniskas, hon nekade fig det oumbärligaste, för att kunna tillfrersställa sin passion. De sista åren företog hon hwarje sommar en tur till Stockholm. Under wägen tiggre bon fia få wäl sitt uppehälle, jom fri passage åj ängbåtarne och äterkom alltid med en wäldig samling lumpor af alla flag. Straxt före hennes röd började man fundera på om bet

7 juni 1866, sida 3

Thumbnail