Hwarjehanda. Apropos kriget innehäller skämttidningen Figaro i Wien följande uppsats, som enligt logiska reglor till tomplett evidens bewisar, att den nuwarande situationen är för Österrite och Preussen den bästa. Se här bewisningen: Österrike och Preussen stå uppställda mot Bware andra. De kunna icke anfalla, ty de afsky allt anfall. De tunna ide förswara fig, efter man ej ans faller vem. De kunna icke börja kriget, emedan ej någon casus belli finnes. De funna ide göra fred, emedan det ej warit nägot krig. De funna ej affluta wapenhwila, eftersom fiendtligheterna ännu icke börjat. De kunna icke afwäpna, emedan de, enligt deras eget päjtäende, aldrig wäpnat. De lunna icke underhandla widare, ty ve diplomatiska underbandlingarne åro slutade. De kunna icke återupptaga underhandlingarne, då ressa ej officielt blifwit uafbrutna. Säledes funna sterrike och Prenssen hwarken anfalla hwarandra, eler försmara fig, eller släss, eller göra frer, eller afsluta wapenhwila, efter börja fiendtligheterna, eller afwäpna eller underhandla. Österrike och Preussen äro twungna till owertsamhet. Den nuwarande situationen fan således ide mos difieras. Men det fom ide fan modifieras, kan heller ide förbättras. Och det fom omöjligen fan förbättras är flarligen vet fom är vet bästaFöljaktligen är den nuwarande situationen den bästa — bhwiltet skulle bewisas. Redaktören af Figaro förtjenade werkligen att inbjuras till kongressen, för att inför denna utweckla fin sats. En ofelbar rättfälla har på den sernaste tiven börjat anwändas i Tyskland. Öfwer en omfring 3 fot hög och wattentät tunna utan led binder man ett ark styft papper och lägger ett bräde från qolfe wet upp till den öfwersta kanten af tunnan, sä att råttorna lätt funna fomma upp på denjamma. Pä papperet lägger man ett efter annat af råttorna omtyckt föroämne till lockmat. Under de första dar garne will ingen rätta röra wid densamma, men efter någon tits förlopp förtära de den utan twes kan. När man märter tetta, fyller man tunnan till omkring 8 tums djnp mer matten och ställer i detta en wanlig tegelsten på bögkant. Derefter gör man en skära, i form af ett kors, i papperet och lägger åter lockmat ofwanpå detta. SÅ snart en rätta vå besöker fin wanliga foderplats på tune nan, faller hon i watinet och söker fin räddning glenom att taga plats på stenen. En annan rätta skall då snart; följa efter, och då äfwen hon mill rädra sig på stenen, fom blott har utrymme för en af dem, uppstär en häftig strid mellan begge, under hwilfen de utstöta sitt kända skrik. Nättorna äro ej allenast mycket nyfikna, utan äfwen mycket stridslystna djur, och få fort andra råttor få höra skritet, störta de fia i werkligt raseri i tunnan för att deltaga i striden Hwarje ny deltagare bidrager till stritets ökanre, och alla i grannskapet warande råttor slynda vit att gå fin undergång till mötes. En insändare i Hamburger Gewerbeblatt bar vå en spanmålswind, der rättorna, oaktadt man före sökte många utrotningsmedel, i flera är drifwit sitt spel, fångat 53 rättor på en enda natt och veriz genom alldeles utrotat dem. —m — UU —PCQ AHOUHUm A—————— ————— ———————————