Vinden började alt tilliaga i styrka, drifvande framför sig molnen. Vi måste besluta oss för, hvad som är bäst att göra Carl sade Erik, vi hafva ingen tid att förlora, stormen är snart öfver oss. Jag tror det vore bäst om damerna reste tillbaka till Stettin i vår släda, emedan det är det närmaste skyddet. Vill du köra för dem, så skall jag försöka få upp de kullslagna hästarne och följa den sårade karlen så fort jag hinner. Carl ville nödvändigt blifva qvar, men Erik ville ej tillåta det, förebär ande den annalkande stormen. Du känner ej, min kära Carl, hvad en snöstorm vill säga, men jag gör det. Låt mig bli qvar, för att få upp hästarne och skaffa sladan tillbaka. samt skynda du med damerna till Stettin det fortaste du kan och skaffa oss mera hjelp men jag hoppas alt. om vi skynda oss hinna vi till Stettin innan den anländer-. Allt var sörgafves. Carl var obeveklig som ödet och sade: Det vore bättre att du ej spillde tiden Erik utan res med d merna så fort du kan. Han hjelpte derpå Erik att sätta dem in i slädan. Damen, som fallit i vanmakt, började så småningom att uppvakna och salt nu hopkrupen intill sin systers sida. Der var knapp plats för tre så att de voro tvungna att sitta nära hvarandra. Färdiga att afresa tor Erik Carls hand och tryck.e den sägande: -Jag skall vara tillbaka på mindre än en timma. Skynda dig kära Carl och för allt i verlden håll dig i rörelse. ,Jag vet du ej saknar energi och en stark vilja. Har du ditt cigarrsodral? År det väl sorsedt2