Helsingborgs-Posten – 5 juni 1866, sida 2

henne. Jag trodde du hade tänkt göre en tasla deraf och sända den till utställningenTaflan är fullbordad. jag har sändt den till min moders bönrum. Jag kunde ej förmå mig alt sända den dit, hvarest den skulle ses ar hundrade likgiltiga ögon. Jag kunde ej tåla att någon annan än jag singe se en skymt al en uppenbarelse, som jag betraktade såsom helt och hållet min egen. Med undantag af dig, Carl, finnes ingen som vel all jag någonsin sett henne och jag tvislar mycket på all jag någonsin sagt dig det, så mycket du också är för mig, om du ej varit med mig den morgonen-Godtir. sade Carl, i det han tog cigarrstumpen ur munnen och dermed pätände en ny,-om ej detta skall kallas kärlek, så vet jag ej. Då van känner det intryck hon gjort på dig, uvarföre skulle du då bry dig om henne, om du alshave henne? -Jag älskar henne ej, Carl, och vill ej älska henne. Vill du ej älska henne? Erik, hvad i all verlden menar du?Skulle du vilja at! jag sann min engel. mia uppenbarelse af renhet och helighet ej vara annal än en vanlig qvinna. kanske till på köpet en säsang; en sådan att hon kunde göra en galen genom sina nycker och dirskaper. Dessutom tänker jag ej bli kär, om det är möjligt. Men tyst! Hvad ar det-Det är vindens tjut, sade Carl. ,Nej!utrop: ide han, i det han sprang upp från sin plats, under det ett gällt, vildt genomträngande skrik trängde fram genom den stilla natten. Hör på det der skrikes. :