Helsingborgs-Posten – 2 juni 1866, sida 2

omen det får gå i rappet, ty vi hafva ännu en bit att rida i qvall. Jag ämnar mig fram till kronenthal i afton. Ernst skickar sin siada mig till mö:es. Det skall bli en härlig färd i detta präktiga månsken. Vi ha-endast 3 mils väg framför oss. -Låt oss ej resa i afton, Erik, det är så beqvamt och bra här, och jag hade verkligen länkt att droja öfver här i natt. Det är så kallt ute och jag är trött. Jag har minsann tillryggalagt eit godt stycke väg i dag-. : Se så nu får du ej ha några af dina läaata nycker, Carl, vi skola se att. få oss lite mat och sedan blir du nog färdig att tiga åstad igen Jag känner er Engelsmän, ni ha någonting lika med edra hästar; det sinnes ingenting som så lifvar upp er som lite god mat-. be unga männen ringde på klockan, kyparen inträdde, samt tillsades att så snart som möjligt skaffa något att äta. Under förberedelserna dertill blef bordet betäckt med en duk, som i hvithet täflade med snön utanföre, samt framflyttadt nära intill eldstaden. De unga männen sutio derefter och pratade med hvarandra så som man kan tänka sig, att unga män, hvilka tillbringat tillsamman ett på nändelser r.kt artistlif i det klassiska Rom, skulle göra det. Hör nu-, sade Erik, i det han: afbröt sig sjelf, kypare kan ni säga mig om här har varit något bud till mig ifrån Kronenthal ifrån baron Ernst Walderthorn? Jag vet ej, min herre svarade kyparen, jag skall fråga herr Wirkman, värden. .Gör det sade Erik. Kyparen aflägsnade sig för att straxt derefter införa. en icke mindre person än herr Wirkman sjelf, hvars kala blan