På bergel och i dalen Pastorale. Undren ej 20 vänner. att man stundom tröttnar På ett unket stadsiits småfnask och bestyr. kroppen lärs och slappas. sjelfva själen blotnar. Glädjens milda genius från kamraten flyr. Solen herrligt lyste. I mitt hjerla brann det En oändlig längtan att se tran och gras: -Menskan skapat staden, Gud har skapat landet!