— Min vän, sade Klerbbs och besteg lärina-trappan. de som dött, slagne i hjertat af en lidelse, hafva haft smuts på sin dörrtröskel och dimma utanför sina fönster. Sjöresans ljusande behag invaggade de båda vännerna i stilla betraktelser och tillät dem endast alt utbyta albrutna samtal utan intresse. De anlände snart till Pondichery. Det var redan en hel verld emellan denna stad och EGabridl var stadd på bättringsväg. Vit ankomsten till Pondichery begaf sig sir Edvard, äföljd al Gabriel till den engelske konsuln for ait aflägga sin visit. Man svarade honom i konsulatet, att konsuln rest till Tranquebar på inbjndning af sin kollega, sir Douglas, som firade sin dotters bröllop. j — Det är ingen tid att förlora, sade Klerbbs Hl Gebriel. Gästerna komma oss i förväg. Till all lycka kan ceremonien icke försiggå utan mig. Edverd vände sig om till chancelliern med denna fråga: ö ar det bekant, hvilken dag brölloppet skall ega rum? Ä — Vet sirades i går. I. går, utbrasi sir Edvard. Pet har då blifvit firad. utan brudgum? — Sir Wales åtföljdes af konsuln till sin — Hvem är då sir Wales? frågade Klerbbs. — Det är sir Doug las, mis Erminias saders, mäg. — Åh, se det var någonting hyit! Sir Wales. Fannme man, soin jag sårade 4 Bengalore .. . . hon har blifvit sSott ..: jaz tog hane staty,