(vs En berättelse al 3ry. fvers. från franskan. orts. ir. n:o 60.) — Du borde känna miz tilirachliat för att tro, att jag talar allvarsaml. Jag hör icke til dem, som inbilla sig, all det icke finns mer an en qvinna till i veriden. Jug alskar miss Erminia med denna universella kärleh. som jag kan skönka åt alla vackra qvinnor, och om du vill älska henne så går jag ombord på Siar, som i afton afgär till Southampton. Vi träffas i Paris och du presenterar mig der för fru Gabriel, som utan tvifvel är högst förtjust öfver att i:on icke vift sig med mig ... Du skrattar usin van! det är alläd vodt at skratta. hör mig vidare: du vet, att mitt skämt alliie lutar med allvarsamma handlingar; i ja, jag sätler en ära i att icke siltrnn dem, som hälla allvarsamma tal för att slutligen begå en dumbet: dersore tag mig, sådan jag år lall till ytan men allvarlig i djupet. Mina båda onhlar dogo al Spleen emedan de voro moisalsen, jag villicke dö som de. — Edvard, sade Gabriel med rörelse. jag vile dö för henne, mea du forsonar att inan lef