Helsingborgs-Posten – 29 maj 1866, sida 3

diern som är sårad i pannan och som dödade Goulab? — Mounoussamp, svarade jag. — År du sullkomligt säker derpå? frågade han sedan med en mycket dyster min — Om jag är säker derpå! återtog jag, jag har tjenat honom i tio år. — Godt, svarade han mycket torrt. Klerbbs hörde derpå bullret af en dörr som öppnades och i två hopp var han tillbaka i ladan. Det han fått höra var tillräckligt. Enrysning i hjertat intog honom då han fick veta att det var Mounoussamy han sårat den fasansfulla mitten, då en hemlighetsfull aning kom Eva alt u:stöta detta rysliga skrik vid åsynen af blodflickarna som han och Gabriel fört med sir ifrån sjön. De kunde numera icke vistas i detta hus, utan genast afresa och icke ens se sig tillbaka af fruktan att få se, den ene den vän han sårat i hufvudet, den andre qvinnan, som han sårat i hjertat. I denna belägenhet, full afsmärtsam ängslan, beslöt Klerbbs att undersöka Gabriels själstillstånd vid hans uppvaknande och att göra ett krafftfullt vadjande till hans mod, för att egga honom till ett fast: välgörande beslut. Vid första rörelse Gabriel gjorde, ropade Klerbbs till honom med sin vanliga fasta och bestämda ton och sade: Min kära vän, hästarne vänta oss; vi mäste innan dagens slut vara i Madras, Gabriel steg häftigt till hälften upp och räckte handen åt Klerbbs, som tryckte den såsom man gör, då man underrättar om en älskad persons död.