— Ja. — Och hvad skall du göra ensam i Madras? ty jag reser. — Jag skall se henne ... denna qvinna. — Gabriel, du har lofvat mig att vara man. — Jag skall vara det ... Men jag vill se henne en gång, en enda gåug ännu, och jag dödar mig vid heunes fötter. — Galning! Liksom jag skulle tillåta dig nägol sådant! ... Men är det så fransmännen uppfatta den heliga vänskapen? Jag har gjort för dig allt hvad du har velat; jag har brutit milt ord: jag har försummat min fästmö, jag har uppfunnit en jernbur, jng har brutit med min svärfar, eller åtminstone nära brutit: då jag trod:le dig i fara, skyndade jag från Tranquebar för alt erbjuda dig min arm och mina vapen, och nu då jag kommer till dig mig med en bön om att följa mig för att underteckna mitt äktenskapskontrakt, så svarar du på denna min första anhållan om en tjenst med ett afslag, under förevändning att du vill döda dig vid Evas fötter. — Ja, Klerbbs, sade Gabriel rörd, ja du har rätt, jag är otacksam! ... Men hvad vill du Jag skall göra? .. . det är nu en gång så... — Finner du icke, att detär din lycka, som fullbordar min förtviflan? — Hvilken lycka? — Du går all gifta dig, Edvard, med en herlig qvinna. Coromandels perla. Jag...... jag står då ensam. Hvad skall jag göra i Tranqucbar? Jag skall se dig lycklig hos en tillbedd maka och detta skådespel alla dagar skal