Helsingborgs-Posten – 29 maj 1866, sida 3

Skarpstyttebön. Hill, Gud! Din itarkbets högra hand Utöfwer konung, jfelt och land, Och wärna of från fall! Är ru oss när, hwem står oss mot? Då än wir siendernas hot Ej Swerige swigta skall. Kring detta fära, dyra land, Dess fjell, dess sjö wid fager strand, Wi stå, en folfets wakt. Som har sin helga vligt förstätt, Och ur palats och kojor gått — Med Dig en wäldig makt. Behöfs ret — blorig brudgumsskrud Sör Swerge, tenna hjeltebrud, Wi glät tigt draga på. DÅ, när ven swenska trumman rörs. När swenska folkets härskri hörs, Gud! gå i teten vå! Och tänd i of ven fädrens glöd, Som fruktade ej nöd, ej dör, Men blott ett nederlag: (Sur med ofg genom hären gick, Brann på hwar mun, sågs i hwar blick — Så ware än i dag! OM stupa wi i ärans famn. Wår sista suck skall bli Ditt namn, En bön sör tetta land, Som få omätligt gort of gaf; Ljus, frihet, sist en bj ieltegraf På fria männers strand. Nbm.