Helsingborgs-Posten – 29 maj 1866, sida 2

sin arrendators hus. Sålunda förde han Gabriel till en liten öppen lada, full af torra bambulöf och rishalm; här rådde ett djupt mörker oaktadt det starka skenet från elden. Den stackars sårade utsträckte sig på denna de vilda indiernas vegetabiliska ejderdun och klerbbs satte sig vid hans sida på samma säng, förtviflad öfver att icke kunna skaffa honom någon hjelp, ty vid minsta buller kunde något infernaliskt eller gudomligt spöke komma ifrån farmen och med ens döda Gabriel i stället att hjelpa honom. Emellertid, då den olycklige unge mannens fysiska krafter, genom föregående nattens ösveransträngningar och denna dags ännu mera förkrossande händelser, blifvit nästan uttömde, infann sig snart en välgörande sömn efter den nervösa krisen. Naturen har stundom den godheten att sjelf vara läkare och att bota med hemlighetsfulla medel, hvilka hon af egenkärlek ej upptäcker. klerbbs lyssnade med glädje på Gabriels lugna andedrägt, som nu efter entimmas orolig sömn förlorat sina oroande symptomer. Mindre ängslig för sin vän, steg han upp mycket försigtigt och gick ut ur ladan för alt lyssna på bullret utanför och söka få reda pr! huru händelserna nu gestaltat sig. Först hörde han ett buller af hästar och vagnar vid sjösidan. Det var kärran, som anlände,, efter att under sin färd hafva varit utsatt för alla möjliga motgångar. Klerbbs ville icke låta detta segertecken af en kärlek, som nu tjenade till intet, komma längre fram; han sprang emot tjenarne