Helsingborgs-Posten – 29 maj 1866, sida 2

kans tak. Tornspetsens höjt från gatan itulle blifwa 120 fot. Tornmurarne woro så högt uppmurade att man nu skulle sätta in en kupol af trä, inom hwilken klockorna skulle hafwa sin plats: Sedan flere dagar hade arbetarne wid byggnaden märkt sprickor i de båra pelarne fom stodo närmast vet gamla kapellet. Jsynnerhet den nordwestra pelaren (utåt gatan) havde en betänklig spricka från nedan till ofwan. — Flere främmante personer hade och fett detta hotande tecken, och bland arbetarne herrskate i anlevning häraf en wiss oro. I Onsrags, fevan arbetarne Haft fin middagsrast och återgått till sitt arbete samt hällit på dere med en stund, hörde de som woro sysselsatte nere på botten — setan några först fett sprickan i norrwestra pelaren alltmera öppna sig — plötsligt ett vån som bebårare eu olycka. De skickade en pojle upp för att warna vem fom arbetade öfwerst i tornet, men pejken hann icke dit förrän han märkte att tornet skulle rasa. Han wände om, sprang ut genom den tillämnade ingångsporten till kyrkan och räddare fig. Samma wäg räddare fig ve 6 eller 7, jom arbetare på botten. Flera handtlangare woro sysselsatta utanför byggnaden och hunno äfwen undan. Enligt fleres uppgift skola tecknen till raset ha förmärkts straxt före kl. 2 e. m. Ungefär 10 mic nuter efter 2 tycktes vetta ha inträffat. Tornets murmassor rasare mest inät kapellet. De slogo sönder veg norra mur, wräkte net orgelwerket och orgelläktaren, få att dessa, temligen wäl behällna och sammanhängande, ligga framme wid altarets fot, ryckte med fig stora delar af kapelleta sicomurar, krossade bilder, bänkrader och allt hwad fom fanns i wägen. Ställningswirke och stenar rasade i mängd äfwen utåt gatan, få att enrast trottoiren på motsatta finan mar passabel — dock först jedan man undanröjt spillror af ställningarne. En itällningospira slog in genom ett fönster i huset midtöfwer gatan, och genom ett fönster rerbredwid flög en plankspillra in, men oaktadt tre fruns timmer sutto wid fönstret blef lyckligtwis intetdera skatadt. Unnu längt efter raset swäfwade starka moln af kalkcamm widt omkring, få att kläder och alla för remål bleywe öfwerböljva deraf. Uppe på ruinen syn:es ett kaos af bjelkar, brädstumpar, tegel, ankarjern, böjda och hängante utefter murarne, Dere efwan sönderslitna velar af tak och brädbeklädnader, wäggar hotanre att falla ned — och mirt ibland allt tetta hörtes högljudd jemmer och qwitan frin de under ruinerna begrafda 30 menniskor! Hastigt tilljtvömmare folk för att bestäda förödljen eller för att rärra. Starsmilitär fom mycet fort för utt afstänga gatan. En mängd murce infunno fig skyndsamt; näst efter dem inställde ig en mängt stadsbud, och desse tillkommer wäjendtigen förtjensten of ven första timmans räddning arbete. Undan svillrorna af den höga ställningen, hwilla lägo öfwerst, framrrogos sedan till kl. halj 4 nio personer. Af vesje war en högst obetydligt skadad, men 2 röda; 6 afförres till lasarettet (af hwillta 3 trogo under wägen dit). Wic kl. : 4 antom en aftelning sappörer, vite beordrate på befallning af konungen, hwilken strart efter olyckohändelsen infann fig på vlatsen. Stadsarkitekten Hedin, som redan länge levt rådtningsarbetet, föertsatte dermed äfwen sedan sappörerna anfommit och wirare hela eftermiddagen. Den ena kroppen efter ven andra framdrogs. Stundom woro mellanskofwen ganska långa. Stunrom sick man fram 2 eller 3 personer nästan pä en gång. Oro och glärje omwexlade i de arbetandes finne, då man än fann en lefwande än en död; synnerligen stark war spänningen under en hel tin ma, mellan 3 och 6, tå man arbetare för att rärda en karl, fom hade få mydet lif att han begärde watten, fom man också gaf honom flera gånger. — Under denna tid stod i portgången mirt emot en merelålders, snyggt flärd hustru och frågade unter bitter gråt efter fin man. Man försökte lugna henne. AE nej, han ligger nog begrafwen, han är nog trör! jemrade hon. Och snart fom en af de räddare yngre arbetarne ned från ruinerna med RE ——A — — —— —L— ——-:7Xevamerp