Helsingborgs-Posten – 26 maj 1866, sida 3

Engelsmannens röst saknade vid detta svar sin vanliga säkerhet. ,Elden ökas med hvarje ögonblick, återtog Gabriel ... — Det är kanske en uppmärksamhet af Eva, sade Klerbbs ... hon har låtit tända ett bål eller en fyr, för att lysa oss i natten. — En fyr! Det är en hel skog som är antänd vid horizonten ... — Oroa er icke så mycket, Gabriel . .... Eva talade ju häromdagen om de ofantliga glädjeeldar, som om natten skulle antändas vid hennes bröllop. Hon tror naturligtvis, att ni ej glömt detta; det är en äktenskaplig allegori som hon sänder er i mörkret, för att påskynda er återkomst. EU Åh! den förklaringen går jag icke in på; den är för mycket skrufvad ... Edvard, lätom oss öfvergifva kärran och rida i sporrsträck till eldsvådan. Edvard kunde icke svara på annat sätt än att efterapa sin vän; ty denne, som flög framåt, var redan långt ifrån kärran. XII. Upplösningen. Det blef nästan kappridning mellan Klerbb. och Gabriel. De flögo såsom öfvernaturliga varelser ige nom de täta snåren samt öfver hålorna på vä gen och öfver buskarna, som fastnade vid hästar nes mahnar.