Carl Julius Ilultberg. Den 24 Maj 1866. Det finns en makt. som herrskar öfver alla Och aktar alla lika, hög och låg; Ej mogna frukter blott för den ses falla Nen äfven späda blommans knopp man såg, En makt, som bleker kindens friska glöd, Och denne fruktansvärdes namn är Död Han nyss en telning skördat. I sin knoppning Han höstat har den löftesrika vår. Din graf, o broder, lär, hur vår förhoppning Likt huset grusas, som på sanden står. Du ädle vän, hur mången sällsynt gäfva Gick ej i förtid ner med dig att sofva. Du uttryck hade fått för hjertats lagar, Fast stum du satt vid jollrets tomma glam. Djupt tänkande i tanklöshetens dagar Och uti yrselus ålder allvarsam, Du ren dig lärt i vetats schakt att leta, Alt enda väg till kunskap var arbeta. Åt verldens tomma prål förakt du skänkte, Och efter ytan dömde icke du.