Helsingborgs-Posten – 24 maj 1866, sida 3

D3 År äA: — — fg ——— X—.:z7nnnas—num—ed — Men Eva? Eva? berätta mig något om Eva! — Hon tillhör er! Ack om ni sett henne! äfven de mest förbehållsamma qvinnor förråda sig vid vissa tillfällen . Sedan ni väl sluppet ifrån allorneyns långtråkiga prat, i parenthes sagdt ser han fortfarande snedt på mig, hade jag mellan fyra ögon fölJande samtal med Eva: — Men hvar har er vän tigit vägen, sir Edvard, frågade hoa mig med en bekymmerslöshet, som dock utvisade oro. Gabriel är på jagt, min fru — Ensam ? — Ja, på min ära, alldeles ensam. — Åt hvad håll? -— Bortemot de Svarta klipporna, mycket långt härifrån. — Han är då galen, er vän? — Nej, min fru, i afton kommer han till er med en präktig matta af tolf tigerhudar ... vid dessa sista ord störtade Eva emot mig, lisasom om hon velat sluka mig. Skämta icke, sir Edvard! utropade hon, är herr Gabriel verkligen vid de Svarta klipporna? — På min adelsmannaära! svarade jag med denna allvarsamma min och röst som man ej kan förställa. (Forts.)