Men hafwa wi vå glömt, hwem det war fom ace nomdref trattaterna af 1815? War det icke Prcusfen, Preussen fom deltog i tampen för traftaternas genomförande? Begäret att ernå de nature lina gröänferna? har aldrig warit utslocknadt hos wåra grammar på andra sidan af Rhen; i denna punft äro alla partier i Frankrike eniga. Och mi, rå twedränten lågar i Tyskland, anse de ögonblicket wara kommet att, öppet uttala, hwad de åtrå. I förening mer dem fordra å andra sidan italienarne Venetien, och det går ett rykte, att Diterrike skulle wara willigt att utbyta Venetien, om man endast rill gengäld kunce garantera det ett tyskt territorium.. Stulle det werkligen hafwa kommit få längt? Ar tå ingen hrderlig förlitning möjlig emellan ven österritiska kejsarstaten och vet mättigaste af Tysklands konnngariken? Och rot kunde ve, om de stodo sida mir sida af hwarandra, af göra Europas öde! .... Wi höra, att ÖOstervife gjort stora anbud i Pavis föratt win na Frankrikes allians. Det må förhålla fig härmed bur jom helst, wisst är vet, att Frankrike ide blir en tysk magts allierade utan att uppställa ve hårdajte wilfor till Tysklands skada. Nordd. Allg. Zeit. deremot, fom är Bismarcks speciella organ, behandlar de nämnda ryktena om en fongress på arnnowalen af underhandlingar om Venetiens afstående fullkomligt en bar etelle och anför som höjden af galenskap påståendet om att Ryssland hotat uppträda såsom Preussens fis ende. Prenssen år twertom fullkomligt förwissadt om Jtaliens bistånd och har ingentina ondt att wänta af Frankrike. Alla påstäcnden om motjate sen härleda fia uteflutande från kannjtöpare och elaka tungor. J en längre artikel utwecklarNordd. Allg. Aeit. anledninaarne till konftittens upptomst och söker wisa, att Bismarck icke har någon skuld i att twisten tommit få till fin nuwarande punkt, der den endast kan afhuggas med swärdet. Han bar twertom gjort allt möjligt för att upprätthålla alliansen med Österrike, ehuru förgäfwes, ty Österrise will kria, och kriget skulle ide ens, genom Bismarcks aflägsnande funna undwikas. sterrite bar nemligen ååterkalleligen beslutat att skaffa fig ersättnina i Tyskland för Lombartiets förlust. Tillfälliatwis inblandas i detta resonnement den intressanta nppspsninaen, att ett skäl till feparas tionen emellan Österrike och Preussen warit vet, att den sednare magten wägrade sitt samtycke till wissa planer, fom kabinettet Wien hyste mot det andra franffa fejfarr dömet. Kriasentusiasmen hos det inkallade preussiska landtwärnsmanskapet lär stå under nollpunkten. Det bänder dagligen att manskapet erbäller arrest i massa. En korrespondent från Rhentrakten säger fia hafwa sett många landtwärnister, iom burit på fig Bismarcks porträtt, unver hwilket ve skrifwit: Mitt lif låter jag ide för Bismardt! Enligt la France har prins Napoleon rent ut sagt, att Italien i fin nuwarande belägenhet måfte slåss, äfwen om det skall komma att stå als lena. bavs fruktar för att kriget är nära att ntbryta och att de diplomatiska förhandlingarne endast funna fortsättas under kampen. Ctt telegram från Berlin af den 16:de dennes om aftonen berättar efter Berliner Borfen-3eitung, att föregående natt depescher anländt, fom ädagalägga, att Ryssland i den swäfwande frågan befinner fig i full öfmerengftämmelse med Preussen. J tongifwande kretsar ansäg man kongressförslaget rödfödt. Ett annat Berlinertelegram af den 17:de dennes lyder: Daqens artikel i MNeue Pr. Zeit., enligt hwilfen Prenssen skall wara willigt att bewilja Osterrite ersättning för hertigdömena, anses i uns derrättade kretsar fom en förkänning för pår tänkta underhandlingar angående afträ dandet af en del af Schlesien. ACCCCCCC —