Helsingborgs-Posten – 19 maj 1866, sida 2

sig; slällel här bengar mig mycket: jar tror m.g andrig finna något bättre; eu hirligt land, svala skuggrika lunder, en azurblå himmel, gräsmattor af sammet, en qvinna .... — Men hvar äro vi nu med historien? afbröt honom lifligt Eva. — Ar 1615 före christi födelse, fortfor Gabriel med väl speladt lugn och likasom han icke förstått meningen med det tvära afbrottet. . Det är godt, sade Eva; ni har rätt, vi komma aldrig till slutet. — Min fru, jag får upplysa er om, att vi nu laga ett steg af tjugo sekler, för att kunna dubblera dåliga hoppsudden med Vasco di Gama. — Så! det hade jag glömt! sade Eva. — Jag glömmer ingenting, återtog Galbriel och jag går rakt på mitt mål. — Jaså. min herre, det kallar ni att gå rakt på målet? — Ursäkta mitt geometriska misstag, min fru den krogiga linien är den enda räta, då förståndet ser en fura. — Godt sade Eva, komma vi nu till gåtor! jag får upplysa er om att jag alldrig kunnat gissa den enklaste logogryf; jag besitter all möjlig slags lättja till och med förståndets. — Vi få se ... Den stora europeiska utflyttningen började år 1498. Portugisarne under Alphonce Albuguergen blefvo det nya förlosvade landets, det indiska Canaans, förste israehter. Spaniorerne och Portugisarne dubblerade stormarnes udde och slogo sig ned på båda kusterna al Bengalen samt på Sunda öarne. Den asiatiska racen croiserade sig öfverallt med den europeiska; otaliga emigranter förälskade sig i hedningarnes döttrar, till följd af försynens