Helsingborgs-Posten – 19 maj 1866, sida 2

nerationer gistermålen stiftas inom samma samilj, så försloas racen. — Herr Gabriel, man ser tydligen, att er far icke var gift med sin kusin. — Min fader var ifrån Lothringen och han var gift med en spanska. Jag brås på slagten, jag. — Nå, huru går det med Moses? — Straxt, min fru, det tjente till ingenting, att Meses gick och var förar rad på de hundratusen israeliternas enstämmiga tycke, croiserin asinstinkten hesegrade lagstiftarens dagliga förbud, israeliter och hedningar gifte sig i massa och dessa talrika giftermål hafva skapat Davids, Salomons och Mackabeernas märkvärdiga generalioner, det vill säsa det under österlandets sol förnämsta i poesi, skön konst och krigsvetenskap. — Låt oss nu gå till Vasco di Gama, indiens Moses, sade Eva. — Min fru, en ofantig ödemark låg emellan Memphis palmträd och Jerikos.) plataner det behöfves fyrtio år att genomtränga denna sand öken. — De hundratusen israeliterna blefvo då temligen gamla, anmärkte Eva. — De gifte sig under vägen. — Det står ej heller i min upplaga. — Min fru, ni har en metodistbibel, i förra seklet skulle man hafva brännt upp den för er såsom kättersk ... Men, min fru, med alla dessa afvikningar från ämnet, komma vi alldrig till slutet! — Jag ser ingen nödvändighet i att sluta, svarade den vackra indiskan. — Så mycket bättre, sade Gabriel bugande