Helsingborgs-Posten – 19 maj 1866, sida 2

skämt än då man är som vemaodigast. I förening med er blir jag allt starkare och starkare. — Sill då först ner, afbröt Eva med en allvarsam ton. — Alltid lycklig af att lyda er, min fru: om ni kommer att köpa slafvar i Madras så går jag all utbjuda mig på torget, — Nen, min herre, vill ni då icke komma tillbaka till er Moses! utropade Eva med komisk otålighet. — Frågan om Moses är mycket vidlyftig, min fru, svarade Gabriel i samma ton. — Gör ingenting! Vi hafva tio timmars sol att använda om dagen. Börja nu den vidlyftiga frågan. — En dag min fru . . . det är fyratusen år sedan, tågade sex Hundratusen israeliter genom Nilens ödemarker till Jordan, för att komma till det förlofvade landet. — Det känna vi till, sade den unga qvinnan. — Då, min fru, vet ni också att hundratusea israeliter, alla gamla nog att gifta sig, blefvo kära i främmande qvinnor, i bibeln kallade hedniska. — Det finnes icke i min upplaga, sade va — Eder upplaga, min fru, är utgifven af en engelsk bokförläggareförening: den är lika falsk som indiska kompagniet. — Då hoppa vi förbi den småsaken, sade — En försynens skickelse, såsom ni kallar den, ledde också dessa unge israeliter; det var nödvändigt att desse Egyptens och Mesopotamiens racer croiserades, för att föryngra den unga redan gamla verlden. Om under tre ge