den ålder, då vi tänka på att gifta oss Ungkarlslifvet har väl någongång sinaa behag, men också mycket bittert! Hvilken ensamhet! det är endast ett halft lif. Man märker alltid att någonstädes finnes en själ ... — Jag får säga, herr Gabriel, sade va, att nii påtar er en mycket högtidlig och förträfflig min, Jå ni talar om giftermål. — Jag har aldrig talat allvarsammare min fru, sade Gabriel, med en ton som rörde Eva. Jag vet icke om jag har orätt, men jag dömmer min vän sir Edvard, i djupet af milt hjerta, efter mig sjelf. Jag kan på mitt hedersord försäkra, min fru, att jag med största gladje skulle vilja afstå ifrån detta kringirrande lif och fästa mig vid någon liten vrå i ett mildt klimat, förutsatt att jag der hade sol och skugga, ett berg, en skog, en sjö, tillbehör som man finner öfverallt. Jag känner inom mig, att jag mycket ljuft skulle tillbringa mitt lif som make i detta milt eget vals lilla jordiska paradis, att ända till döden älska en qvinna, som vore skön, älskvärd, behaglig, liflig, qvick, känslofull, förljusande och älskas af henne tillbaka! — Ni är icke alls anspråksfull i edra önskningar, herr Gabriel. Tror ni att ett sådant ideal finnes? — Ja, hon kan finnas. — Ofta? — En gång, det är mig tillräckligt. — I Frankrike? — Nej, i diamanternas land. — Jag har icke studerat geografi. — Men ni känner ert egel land, min fru? — Nej, jag är född i Batavia och vet icke var min vagga stått. Det är i Indien en myc