jen wid ert frig endast tan räkna på Kurhessen, Mecklenburg, de fria städerna, Oldenburg och ett par duodesstater. Preussen emottog detta resultat med oförställd förbittring och swaret blef en order att mobilisera hela landtwärnets första uppe båd. Dronyn de Lhuys lär i ett cirkulär fäst uppmärfsamheten på, att wigtiga inre förändringar I Tyskland erfordra såwäl stormagternas fom Swe riges, Portugals och Spaniens samtycke. Turliet låter med konferensens begifwande trups per inrycka i Donaufurstendömena. Valparaiso har blifwit bombarderart. Endast så menniskolif spilltes, men ska. a anslås till 20 mill. dollars. Kejsar Napoleons tal till prefekten i Auxerre har kommit fom en blixt från tlar himmel. Det åftadkom ett totalt omslag i pessen och allmänna mes ningen; och lifa lifligt som det förut plärerats för den bewäpnade neutraliketen, lifa och ännu mera ifrigt söker man nu öfwertyga hwarandra att tiden äv inne, tt Frankrike åter bör tvära upp på ffår deplatsen med ret-förfta kejsardömets travitioner på sin fang. Wi wilja: anjöra några utdrag af de artiflar, fom synts oå mest betecknande för denna nya stämning i den franska pressen. Ett säkert be wis för, att den politik, till hwilken kejsarens tal gifwit flaven, har långt flera sympathier hos ret franska folket äm fejsarens referverade politik, har man i det faktum, att alla partier, till och med det klerikala, instämma i att fördöma 1815 års trats tater och det rättstillstånd, hwiltet ve skapat. La Fra: ce skrifwer: Wi önska frerens upprätthållmte få hjertligt jom någon, men mi tro ide längre derpå. Då kejjaren kallar, till lif minnena från ret första kejsardömet och förklarar, att han afskyr fördragen af 1815, så uttalar han icke blott ett bistoriskt omröme, utan ett program, och om Frank vife protesterar, få är det rero att göra allt, hwar en dylik hållning kan föra med fig. Detta är sanning, och sanningen är allwarlig; hwarje förs jök att dölja den för fig är en dårskap. 1815 års fördrag äro frukten af wår olycka. Hela Front rike -har afskytt rem, få länge ve egt beständ, och setan 50 år har denna djupa, bittra känsla warit vå en gång em lärrom och en fara för Europa. Frankrikes revanche war trattaternas fönrverrifwande i Belgien, Gretland och Jtalien; det bar resavuerat dem 1545 genom att återinsätta ren ärosulla dynasti, fom genom tem war lantsförwisad, och äfwen den dag i dag har ret för fina ögon re oredor, hwilka te sista spåren af detta ovittråviga werk bereda Åt rem, som bakom detsamma funnit en tillflykt. Frankrikes politik git ut på att öfwerallt ver det war möjligt störta fördragen och ingenting skana; huru skulle ret nu, då återyoden är i begrepp att störta tillsamman, funna skride in i ändamål ott rädda re fifta spillrorna? Det är wisserligen ingen anledning att draga swärtet, få länge Frankrikes områte förskonas. Men lätom oss tala öppet; Frankrike har tillräckligt häfvat fina wapens ära genom att återställa sitt Des rättigade inftytande; wåra dagars Frankrike är för stort, för starkt och aktadt för att det skulle kunna wisa sig otåligt; det kan med lugn åse de häntelser, fom skola upphäfwa ett tillstånd, Pwiltet ret finner beswärligt och förhatligt. Men om de maskjtnugna fördragen af 1815 tillintetgöras af sina egna stapare, så bör Frankrike icke hindra förs störelsewerket ..... Lätom oss tåligt afwakta den dag, då det gamla europeiska samhället, utan basis, utan regel, utan juristittion, ide har något annat wal än aft wädja till den af kejsaren 1863 föres slagna skiljedomstolen. Om det ännu är tid, wälan så låtom of undwita kriget, medan wi hoppas på fongresfen. — Constitutionel säger: Störtar icke nu öfwerallt ten byggnad, som redan störtat i Grekland, Belgien, Jtalien, wid Donau och i Frankrike? Finner icke Europa nu sjelft, att det 1815 begick ett fel, då det genom att förminska Frankrife wille betrygga sitt framtida lugn? — Le Monde will icke weta af fred och kongress, den luktar krutrök öfwer hela Europa och utbrister hor tande: Sawad wi gora, det skola wi göra mot fördragen af 1815; i enlighet härmed skola winfs