Helsingborgs-Posten – 15 maj 1866, sida 3

orsakar jag er icke för en qvinnas nyckers skull. Vi äro i sanning några stora tokar ÅEn qvinna får en nyck straxt finner hon hundra tillbedjare, färdige att utföra hennes galna ideel Jag kommer att tänka på en dylik älskare, hvars namn jag glömt och som var ännu olyckligare än jag; det tröstar mig nåzsot. Han älskade en Eva, som hvarje dag önskade någonting orimligt. En afton satte hon sig. och betraktade en stjerna med mycken lystnad. Äl:haren visste sin dom och räddade sig med följande fyra rader: När under molnfri himmel klar och blå Vid midnattstid vår kärlekstimma slår På denna stjerna blicka då ej så — Att henne eder ge jag ej förmår. — Ja, Jag medger, Gabriel, att Eva då är förståndigare. Också skall hon få sin önskan uppfylld. Men hon bör icke få veta huru sisigt vi burit oss åt. — Aldrig! aldrig! — Ingenting får i hennes ögon förminska storheten af faran för hvilken ni utsätter er. ller af er tillgifvenhet; ty då skulle ni ej få skörda hela vinsten. — Just så ! — Ni är således öfverens, Gabriel! — Fullkomligt Edvard. Blott chinesen som fabricerar jern kioskerna icke är bortrest. (Forts.)