Helsingborgs-Posten – 15 maj 1866, sida 2

—— — ——— — Gabriel, det är ju klart, föremålet, jag träffade i natt med min-kula; ... Ar en millionär! — Slår in, Gabriel. — En millionär som. trotsade åskan, mörkret, tigrarne ... — Och mig! .. det är otroligt! Men det är ännu icke slut, Hör nu, Gabriel .... Då jag lemnat brahminen följde jag den lilla gångstigen, som leder öfver berget och jag gick öfver på andra sidan, helt nära intill Syalis hus, för alt undersöka. terrängen. Jag tillät mig endast ett tillbörligt spioneri. Kan ni gissa hvem jag, såg sitta helt vid dörren till hyddan? Jo, Coura, Coura! vår gårdvar! Denne indiske hund som icke mera såg någon af sina landsmän i boningen vid sjön har kanske tagit afsked och begilvit sig till brahminen? . Är den s uke kanske af Couras vänner .. Ekger brahminen kanske förmågan att-tjusa hundar likasom ormar? På alla dessa srågor som jag gjort mig, sjelf, har jag ej kunnat få nägot sillfrellsställande svar. Denne hund förvånade mig verkligen. Om Goulab och Mirpour icke blifvit gripna såsom man säger, skulle jag trott att min kula träffat en af de skurkarne och att hunden, som icke känner deras historia, af nationaltillgifvenhet döljt.en sårad indier. Huru som helst, men tro mig, här ligger en hemlighet bevarad på djupet af denna så enkla upptäckt. — Ja, sir Edvard, jag är af samma åsigt men låt oss följa vår gamla princip; ingenting säga för Eva; ingenting; låtom oss behålla vår hemlighet för -oss sjelfva. — Naturligtvis, Gabriel.