Helsingborgs-Posten – 15 maj 1866, sida 2

— Den förflutna natten har väl särdeles mycket skakat Eva! Har ni sett henne i dag? — Som hastigast ... på hennes balkong. Hennes ansigte var förtjusande blekt. Jag helsade på henne och visade henne ett bref, som jag fått ifrån Tranquebox. Min blifvande svärfar är rasande på mig. Desse consuler hafva dock sina sluga beräkningar! Denne gode svärfar tyckes vilja att jag vid hans dotters fötter skall invänta bröllopstimman Han säger mig, att man i Tranquebar har mycket att säga om mig i afseende på en enka och att min heder borde råda mig att göra slut på deras sladder; han beklagar sig i synnerhet öfver den danske soctetetetens stickord. Consulerna äro särdige att dö af ledsaad i sina residenser och störta sig öfver allt, som kan på något sätt förströ dem Här hafva vi allvarsammare affärer, eller huru Gabriel? Låtom oss nu tala om er; jag märker att det är nu er tur. Tala! — Jag måste till hvad pris som helst hafva tolf tigrar, sir Edvard. — Aha! äto vi nu der! tolf tigrar, ja, jag vet till Eva en hel knippa tigrar. Ja det är utmärkt. — Ja, det är till och med omöjligt, men jag måste hafva dem. — Dertill behöfs tolftusen francs; har ni dem abriel? — Nej visst icke, jag vill dessutom icke köpa dem; jag vill döda dem, jag sjelf, på öppna sältet och derester neulägga dem för Evas fötter såsom en persisk matta med tolf rutor. — Tolf tigrar! tänk hvilken brudgumsgåfva! Det hör för öfrigt till landets bruk. I Paris skulle man på sin höjd kunna önska en liten