Helsingborgs-Posten – 12 maj 1866, sida 2

en döende och Klerbbs med ett stoiskt lugn färdig till allt. Det finnes icke något mera skarpt och genomträngande: än en qvinnas blick under en sådan fasans natt. -va pekade med fingret på några stora och friska bloddroppar på Gabriels och Klerbbs hvita kläder; hon studsade tillbaka och sade: Det är menniskoblod! 0 huru rysligt . . Hvem har ni mördat? De båda unga männen, som nyss kommit utifrån nattens mörker och nu bländades afglansen från lampan, hade icke varseblifvit dessa rysliga fläckar. Vid Evas skrik inträdde Talaiperi och utropade med uttryck af en oförklarlig förtviflan: Hvarifrån kommer detta blod? Hvarifrån kommer det? Säg! Klerbbs orubbligt lugn, svarade: Jag tror mig knnna gissa det, det är myc-— ket enkelt. Jag sköt på tigren, sårade honom; vi hafva länge strötvat omkring och sökt den vi trodde vara död och sålunda kuppsamlat från buskarne det sårade djurets blod. Gabriel upprepade authomatiskt med gester allt hvad Klerbbs sade. En glimt af tillfredsställelse visade sig på Talaiperis ansigte. Eva satte sig och tycktes lugnad genom Klerbhs ton. Ack! det är förskräckligt, sade hon, jag iror mig äterfalla i mina nätters rysliga dröm .... Det försiggår inom mig någonting förskräckligt oförklarligt . ..... jag är rädd! ..... tag bort det der blodet från mina ögon! Klerbbs och Gabriel återvände till sina rum