Helsingborgs-Posten – 12 maj 1866, sida 2

är en oförklarlig qvinna: det är en indisk frukt. Det tjenar till ingenting att söka efter hennes hund vid farmen, han finnes der icke. Jag tog det blott såsom förevändning, för att få slippa ut. Jag tycker bättre om att råka ut för tigren, som sönderslitit mannen, än för qvinnan, som begråter honom; det är mindre rarligt ...... Men för att nu sluta vårt samtal, låtom oss gå och söka efter vårt villebråd, so.n jag nyss sköt vid stranden af sjön; må det nu vara menniska eller tiger, så måste vi begrafva honom i någon grotta, för att icke skrämma Eva. Ett ögonblick, sade Gabriel, vi hafva ju lofvat alt ge ned till farmen och vi hafva god tid; hon älskade dock sin man! — Jag tror det också, Gabriel. — Och hvilken man! en gammal indier, tretiofem år och ful som en staty i i pagoderna ....... — bet är kanske vi som äro fula! — Ja, lätom oss då gå, klerbbs. men det är omöjligt! hon spelar ett gammaldags indiskt schackspel, ett spel som vi icke känna; jag tror att hon sigtar på arfvet efter sen döde. — Nej, Gabriel, nu gör du henne orätt. Hon älskade sin man; sålänge naboben lefde, tviflade jag, men nu är jag af en helt annan åsigt. Men hvad gör det dig? Verlden är full af unga enkor, som älskat många män; tvertom, den kärlek, som en qvinna gifvit den första mannen, är en borgen för att den andre också blir älskad. Jag skulle önska att min Erminia hörde till samma slags enkor. Men ack! Hon är endast femton år gammal! — Ah! det är omöjligt att tala allvarsamt med er, Klerbhs.