porna och slamrndetl af dörrar och fönster i sai facaden som vette mot sjön. Gabriel pekade med fingret för Klerbbs på de rörliga skuggorna af de tända lamporna, som reflekterade mot den närbelägna skogens kronor. I Guds namn! sade Gabriel, låtom oss icke skrämma Eva! Hon skulle då genast återvända till Madras och farväl min kärlek! — Var lugn jag skall nog duka upp en historia för henne, men ni får ingenting säga, ni skulle med ert kärlekssjuka skolgosspladder kunna förderfva allt. — Tyst! sade Gabriel, man klappar på dörren till vårt rum! — Nå ja, så öppna då, svarade Klerbbs, helt lugnt. Dörren öppnades oeh Talaiperi inträdde. Hans ansigte var, oaktadt den bronsfärgade hyn, fasansfullt blekt; hans röst förrådde en sådan sinnesrörelse, att de båda vännerna ej straxt kunde fatta hvad han ville säga. Det var endast sedan han ännu en gång upprepat sina ord som Gabriel gissade att den vackra enkan inviterade dem att stiga ned till sig i nedra våningen. klerbbs och Gabriel efterkommo genast hans önskan. De störtade ned för trappan i ett hopp. Man införde dem i ett präktigt rum, dit aldrig en mans fötter inträdt sedan qvällen före tigerjagten. Eva satt på en hvilosoffa, i en förtjusande neglige; hon hade i hast iklädt sig de förnäma indiska damernas Sari och knutit omkring sig en chinesisk schal, mångfärgad och luftig som fjärilsvingar. Med tillbakakastadt hufvud, så att de med et löst band omknutna böljande lockarna icke dol