Eva En berättelse af Mery. Öfvers. från franskan. (Forts. fr. n:o 51.) Boningen hade dock ingenting att frukta af en enda fiende: den var fullkomligt försvarad mot både menniskors och djurs anfall; dess enda jernport gick på rullar, på en tredubbel bädd, med dörrhakar af brons. Ikasom porten till en pagod. De lälta persiennerna på de inre fönstren dolde skifvor af metall, öfversållade med naglar, på samma sätt som bankirernas i London kassakistor. Detta befästninassystoem var tillräckligt att ingifva respekt hos förlupna negrer och otrogna slafvar. Dessutom vågade sig ingen nära boningen vid midnattstid: tv ligrarne, lockade af lukten af hästar och fäkreatur, kommo ofta ända fram till stallarne och försvunno såsom roffåglar för den hotande orörligheten hos portarna. som med sina runda och lys ande lufihål tycktes betrakta dem. De svarta tigrarne. djerfvare an de andre. kröpo stundom ihop och lade sig säsom sphinxer på marmorplanerna af terrassen, med ögonen lugnt och oförskämdf rullande omkring, likasom hela verlden om natten tillhörde dem. Dessa odjur äro de förskräckligaste. som Asien har att uppsisa: de betrakta menniskan med en besynneriig uppmärksamhet och fästa på hennes ansigte sina stora ågon. hvars pupiller äro ebenholtz, med en silfverglänsande cirkel deromkring.