Helsingborgs-Posten – 5 maj 1866, sida 2

EVa. En berättelse af Mery. Öfvers. från franskan. (Forts. fr. n:o 30.) — Hvilket torrt nej! det är qvintessensen af despotism i tre bokstafver ....... Jag ser att det ännu sinnes qvar i ert hjerta en skugga af misstroende ...... jag skall utplåna den. Gabriel ni tror att Eva älskar mig, gör ni icke det? Nå väl, hon afskyr mig, se här orsaken: jag är den ende man, som hon ej lyckats spänna för sin palankin. Hon har helt öppet laggt ut sina nät för mig; hon har gifvit mig af dessa blickar, som döda, och jag lefver; Hon har sjungit i mina öron sirensånger, men jag har varit döf. Om jag dukat under, skulle hon samma alton hafva inblandat mitt namn i skrattsalfvorna, som fröjdade hennes make. Jag ville icke skänka hvarken den ene eller den andre det nöjet; Eva, högmodig som hon är, betraktade min studerade köld såsom en förolämpning mot hennes alltid segrande behag: hon hade ingen kärlek att gilva mig, hon gaf mig sitt hat. I morse trodde hon att min återkomst var bevis på ånger; men mina ord togo henne ursn villfarelse. slutligen återtog hon sitt hat och gaf mig sin aktning, nyss vid tete å teten under träden, då jag sade henne min hemlighet, i det jag underrättade henne om mitt giftermål och min gamla kärlek till miss Erminia. Detta tillfredsställde fullkomligt hennes egenkärlek och