Helsingborgs-Posten – 5 maj 1866, sida 2

Spanioren fixerade honom skarpt och sprang derefter, för att meddela sina olyckskamrater i kärlek nyheten. Nu, sade Gabriel till Klerbbs nu är jag nöjd, med afseende på den vackra enkan. Min grannlagenhet kan nu ej såras. Jag darrade vid tanken på att hon kunde taga min kärlek för en vanlig äfventyrare spekulation, 1 denna afton vågar jag mig fram med min kärleksförklaring. Hvad säger ni derom? — Jo; ögonblicket är gynnsamt. Om ni får tillfälle att vara ensam med henne, så passa på! Då de inträdde i vestibulen, funno de Talaiperi och de två lagkarlare med låg röst samtalande om arfsfrågan. Eva hade helt ogeneradt kastat sig tillbaka i en fåtölj och sade till dem: NMina herrar, nu är det öfver en timma som ni pratat en hop ledsamma fraser i mina öron. Gå och säg till koloniens domare, att de äro några nöt och må allt sedan vara slut. Derester vände hon sig till de två unga männen och sade till dem i en glädtig hon: Mina herrar. lyckönska mig, jag har nyss förlorat tio millioner. Vill ni spela schack om dem med mir, sir Edvard? Min fru dertill är jag icke nog rik, men ni har ju qvar ert behag och er skönhet. Om jag vore rik som Peru, så skulle jag väga allt mot mot denna återstod af er förmögenhet. Och om Peru skulle förlora! sir Edvard. Så mycket bättre för Peru! Han vore då åtminstone nyttig till något. Jag vill visst icke neka att spela med er, men ni vinner med en säkerhet, som gör mig förtviflad. Jag har den äran föreslå er en motspelare er mera värdig nin vän Gabriel. Han har spelat med