Helsingborgs-Posten – 3 maj 1866, sida 2

han lemnar den men sedan qvinna man älskar, afskyr man honom af innersta hierta. Klerbbs studsade vid denna fråga två steg lillbaka och Gabriel upprepade den. zSkönt! nu skall man få se, att han blir retad på mig, dersore alt jag icke älskar hans Eva, utropade Klerbbs skrattande. — Ja! hvarföre icke älska henne, då hon älskar er? Hon älska mic! älska mig! sade Klerbbs med ett akompagnement af skrattsalfvor. IIxar har ni fått den ideen ifrån? — Man måste vara blind, för att icke se det. — Då var ni blind, när ni såg det, min vän! Klerbbs, ni bedrager mig med en infernalisk skicklighet. Ni eger fransysk fiffighet, parad med en-Iskt snille. — Gabriel, haf förtroende till mig. Eder fransyska liflighet talar vid alla tillfällen mycket lerert om qvinnan, men vårt engelska snille är mera sansadt. Bör man, emedan en qvinna är tio gånger millionär, ruinera hennes rykte? Se der hvad ni skulle kunna fordra af mig. Lyckligtvis kan Eva icke ruineras, hvarken i afseende på sin förmögenhet eller silt rykte. Se på mig noga, Gabriel, mina rörelser, milt ansigte ocu min röst äro ju sullkomligt allvarsamma ...... ni tviflar ännu! Hvilket inrotadt misstroende! Säg mir hval skall jag göra, för alt göra er till nöjes och lugna ert sinne? Ni måste resa. Jag skall resa. I dag. Det var något snart. Gabriel skulle ni ej vilja uppskjuta min landsflykt tills i morgon — När?