Helsingborgs-Posten – 3 maj 1866, sida 2

Gabriel lad handen på pannan, liksom för samla sina tankar. Vil ni, att jag skall visa er edert bref? — Ah! nu kommer jag ihåg! ja . . det var verkligen fara å färde, åtminstone trodde jag det. — Jag har också trott det, derföre har jag medtagit min pistollåda och min stridshäst samt min högtidsdrägt, för att, i händelse jag dör, ej blifva begrafven såsom en paria. Jag hilkommer, jag hikommer, träder in och finner er vid bordet, till bords med Eva! med Eva, som jag aldrig mera trodde mig få återse..... ni skall få veta hvarföre: ty eftersom jag måste säga er allt, då jag reste var det min mening att ej mera återkomma. Jag tänkte först få träffa er i Paris. Jaz reste till Tranquebar för en aflär, som sysselsatt mig sedan min ankomst till Indien. — Ualaharernas historia? — Bah! denna historia är endast ett förebärande! Ni skall få veta min hemlighet ..... Det är annars icke min vana att förråda hemligheter. Jag reste till Tranquebar, för att gifta mig. Gabriel gjorde härvid ett hopp, likasom en tiger, träffad midt i pannan at en kula. — Ja, Gabriel, fortfor Klerbbs. Jag gifter mi. med dottren till engelska konsuln, en ung förträfflig flicka, med hvilken man förlofvat mig i Londoa. Det var endast för att fördrifva tiden före mitt bröllop med miss Erminia, min vackra fästmö, i hvilken jag är förständigt kär, som jag reste till Indien. Denna äldre böjelse har räddat mig från Eva. Nu känner ni nära nog allt. År ni nu nöjd? Såå, annu icke. Vill