Article Image
Kelfingdorg. Wi hafwa ej welat neka pylats för följande inz sända uppsats: uti Ö. P:s rättegängsafdelning för v. 24 April förckommer under rubrik Falftmyntning ett refes rat, fom, förutfatt att ret är med werkliga förr hållanret jullt öfwerenssrämmante, wisar att i wär gora stad uti lagens namn och under dess hägn mifbrut, oanmärkte utaf wederbörande, begås, hwilka på ett betänkligt sätt ingripa i wår kriminallags ackusatoriska anra ech äro af natur att uppwicka gruntare farhågor, utt hos lagens utöfware och hanntlangare te inqvisitoriska traritionerna ännu äro i sitt fltor. Bare fig of oförmåga att uti en fat, hwitten, fom tenna, just är egnad att af ven lic berala pressen uppmärtsammas och påaktas, eller af eu i hög grat opassande partiskhet för ren, fom, linrrigafst taget, gjort fig förtjent af en allwarsam tillrättawisning, nogaf, O. Pin har ej funnit ff med ett enta ord omnämna den famöja tilldragels jen. 7) fFör att oj kunna förebras att i minsta mån öfwertrifwa, wilja wi låta referatet fjelit tala: Falftmyntning. Ransakningen om te falska mynten företogs Äter i vag, hwarwid allm. Åt. upptyste att ett åberopadt wittne Frans Strömbeck icke blijwit anträffad, men begärde wittnesförhör med polisbetjenterna Samuelsson och Friberg, hwils fa, vå ed börda, sammanstämmande berättade att Samuelsson ren 13 mars på aftonen öfwerenskommit med Friberg om följande: Samuelsson skulle ingå i häftet och samtala med Ver Nilsson, under det Friberg skulle ftadna utanför vörren, för att giswa att på hwad fom talades. På förejtnilningar af Samuelsson att vet tjenare till intet för Per Nilsson att längre neka, sedan bewis nu mot honom wore förebragt, och att Ber Nilsson ice borte lida ensam för andra personer, utan i stället uppgifwa hwilta fom warit metbrottsliga, derwid Samuelsson häntydde på någon person fom heter Ola. Per Nilsson hade rå fett ångerfull ut och yttrat: Hwem tyljer icke fitt elänte få länge man fan? Witare yttrade han: Jag wet ej om Ola oc) hans broder warit med om detta, men jag wet att ve hafwa mycket för fig, fom ide är vrätt. Ett annat yttrande fälldes äfwen af Per Nilsson, nämligen: Det är vumt att jag volt få länge med dem! Wittnena tro att Per Nils: son härwid åsyftade Ola och dennes broder. Wid samma tillfälle Hare Per Nilsson äfwen talat om eu lärermaskin, ywari man kunde förfärriga falska mynt. Slutligen hade Per Nilsson bedt Samuelss son falla huftrun till honom, få wille han göra en sanningsenlig bekännels samt ordna för sin hustru. Detta bewiljades tvänne ragar å rad, men vå hustrun nedtom i häktet, wisade fig Per Nilsson strattante och netande, fom förut. Ber Nilsson, nu tillfrågad, säger sig ide minnas att han haft fårana vttranden, fom wittnena berätta utan gif wer sitt samtal med Samuelsson annan uttytning, men tillstår litwäl att om han skulle så yttrat sig fom wittnena påstä, få återtallar Han vet. Allm. äkl. ansåg att man icke bör längre uppstjuta med ransakningen, hwarföre han öfwerlemnare målet till rättens pröfning. Wår lag föreskrifwer uttryckligen, att hwar och en anklagad skall säsom oskyldig anses, intill deg han antingen sjelf betänner fig skyldig, eller laga vfwerbewisning mot honom är föredringad. Retan det, att en anklagad på bar misstanke af domaren kan inmanas i bätte, innebär i sjelswa werket en uppenbar motsägelse mot nämnda hufwuddogm i mår lagstiftning. Om nödwänrigheten af denna inskränkning wilja wi ej orda; men obestridligt för rekommer ret oss, att en på misstanke häktad stär unter lagens speciella ffyrd och bör wara fredad från alla andra uppmaningar till betännelse, än dem, fom af toemaren och i nissa fall af själafsörjaren (fo Dä wi ej sjelfwa hafwa någon vittegångse referent, ejheller anwända wår tid på att genom läsa Ö. P:s rättegångsreferater, hafwa wi ej haft någon kännedom om det af Jns. framställda Inge stritiga förfarande och kunna terföre ingalunda pdrabbas af insändarens mot O. P. rittade före

3 maj 1866, sida 2

Thumbnail