Eva. En berättelse af Mery. Öfvers. från franskan. (Forts. fr. n:o 48.) En morgon nedkom Eva till frukosten i en mycket lätt sorgdrägt. Hon mottog denna dag några besök af sina gamla Europeiska tillbedjare, de vanliga gästerna vid Mounoussamys fester. Dessa stillasittande turister emottogos mycket nådigt och hon lät dem förstä, att de hos henne kunde återtaga sina gamla vanor som bordskamrater och vänner. De voro nu icke så många som då mannen lefde, troligen derföre att de fleste ansågo sig komprometterade, åtminstone genom sin feghet vid tigerjagten och numera icke vågade återvända tiill Indierns gods. Gabriel hade just icke mycket att frukta af denna pleiod af förälskade dagdrifvare, men han återsåg dem ändå ogerna. Dessa herrar spredo mycken otrefnad omkring sig, de skämde bort salongen och promenaderna; de voro ett mörkt moln på den azurblåa himmel, som belystes af Eva. Lyckligtvis anlände Klerbbs nu för att lifva scenen. Man satt just till bords midt på dagen; gästerna samtalade lågt. Gabriel resonerade med Talaiperi om fördelen af att hugga lönnträd vid månsken i Juni månad; Eva pratade med sin papegoja om mindre vigtiga ämnen. Hastigt hörde man ett galopp i allen och såg skymten af en ryttare flyga förbi på terrassen af boningen.