Helsingborgs-Posten – 1 maj 1866, sida 2

Dbet är sir Edvard Klerbbs! utropade den vackra enkan. Då alla gästerna uppstego, lör att mottaga honom, inträdde den unge mannen; hållande i ena handen sitt ridspö och i den andra en ask af mahogny. Man märkte att han undertryckte en rörelse af förvåning, dv han såg Eva med ett behagligt småleende på sina läppar och iklädd en drägt, som mycket litet antydde sorg. Klerbbs kysste vördnadsfnllt den unga enkan på handen och anto: med särdeles stort nöje den plats, hon erbjöd honom vid sin sida. Gabriel kunde icke förstå den kylande smärta, som kändes i hans bröst ej heller det anfall af feber, som började sprida sig omkring i nerver; han ville gerna tillskrifva denna dubbla känsla sin väns återkomst, men det kändes alltför plågsamt och tungt inom honom, för att kunna antaga denna tröstgrund. . Klerbbs återvände från Madras i en fulländad dandys kostym. Han bad mycket graciöst om ursäkt, för att han visade sig i sin resdrägt och lofvade att innan aftonen återtaga den Indiska landtbo uniformen. Ja, min fru, sade han, i det han besvarade Evas första fråga, jag har haft en mycket angenäm resa, isynnerhet vid slutet deraf, då jag anlände hit. Man reser aldrig utan för att så mycket mera njuta af återkomstens behag. — Och vetenskapen, sir Edvard Klerbbs, huru går det med den, sade Eva småleende, under det hon räckte sin Ulla täcka finger at papegojan. Den är på goda vägar, min fru: jag har upptäekt, att man kan färdas på tio timmar mellan Oondichery ohh Madras.