Helsingborgs-Posten – 28 april 1866, sida 3

Således singo natten och sjön behålla sin hemlighet. Gabrie! undersökte på nära håll det tjocka busksnäret, hvarur menniskohufvndet hade framstuckit; der såg han en mängd grenar, aforutna till ungefär en manshöjd och djupa spår på gräsmattan rundtomkring. Att börja med, tänkte han upptäcka allt för Talaiperi och Eva, för att sålun ia fästa deras uppmärksamhet på denna mörka och förrädiska punkt, men vil närmare eftertankande fruktade han. att den vackra enkan då genast skulle återvända till Madras, om ej landet erbjöd henne tillräcklig säkerhet om natten. Han förändrade helt och hållet sin mening. Han beslöt således att icke upptäcka denna förskräckliga företeelse, utan sjelf. med vapen i hand vaka, för att vid minsta tecken till fara i spetsen för tjenarne störta ned emot sjön. Denna idee födde en ny: han återvände till sitt rum, öppaade brefvet till Klerbbs och tillfogade ett nytt post-seriptum: -NMin kära klerbbs, glöm allt hvad jag nyss skrifvit och tänk endast på dessa sista ord; jag skrifver dem två timmar efter det öfriga: — Kom! icke promenerandef utan flygande. Jag tar eder vänskap 1 anspråk. Derefter öfverlemnade tan brefvet till telingan. Förmycket uppskakad af nattens scener, för alt tänka på någon hvila, satte han sig ned, för att invänta Evas uppvaknande, under chattirams pelarggängar, hvilka lägo öppna för den uppgående solens strålar,