ligt hörde en mensklig röst utgå från detta vidunderliga hufvud. och som, af klokhet nedstäm I till den lägsta ton, dock geuljöd tydligt och hemskt i den tunna atmosferen, som under denna kristalkupol tycktes vibrera till och med vid en insekts minsta klagan. Gabriel såg derefter alt vaulnet i den lilla viken började svalla i djupa och mörka vågor och förlora sin förra glans, likasom om snabba och kraftiga kroppar simmande arbetade sig fram till en osynlig strand. Den dystra stranden, som nyss kommit i rörelse genom den hesynnerliga uppenbarelsen, återtog dock snart sitt förra orörliga utseende af en ebenholtz fästningsmur. Det låg någonting hotandetoch hemlighetsfullt häri, men det var ingen gifvet att förstå, hvad det var; denna hemlighet förlorade sig i nattens och i sjöns mörker. Gabriel kunde numera icke lösslita sig från denna sida af taflan. Ilan ställde sig som en skyldtvakt, för att bevara Evas sömn; vid denna tanke kände han sitt hjerta hoppa af fröjd. Då solen åter uppsteg vid horizoten, kände han sig mycket lycklig öfver att finna, att allt i hela huset befanns såsom förut. Emellertid var han sjelf icke fullkomligt lugnad för all fara. Han gick ned på terrassen, såsnart han såg trädgårdsarbetarne utgå från sina hem, med sina verktyg på axeln; han tilltalade den förste han mötte och sedan han till honom framställt några obetydliga frågor, sade han: Hvar har den präktiga elephanthjorden blifvit af, som jag såg häromdagen på stranden af sjön. Träådvårdsmästaren svarade, att Mounoussamys enka hade skänkt dem till koloniens gouvernör som uppställt dem i zoologiska trädgården i Madras.