Helsingborgs-Posten – 28 april 1866, sida 2

hamnen i Pondichery. Andra säga, att de sligit ombord, för att resa till Batavia. Antag inga anbud om tigerjagier; låt under ingen förevändning edra landsmän, dessa allvarsamma tokar, draga er med sig. Ja, ni har rält, vi hafva fått nov af ligrarne; sjelfva namnet på dessa djur zebrarandar min hud likasom med glödande ernskenor. Min hvita touraco sitter utan tvifvel i någon volym af er Malabarernas historia G. Gabriel förseglade brefvet och lade det sedermera på nattduksbordet. för att vid uppvaknandet icke glömma att lemna det till telingan. Derefter satte han sig ned, för att några ögonblick njuta af natiluflen och de friska ångorna från sjön, samt stödde sig med armbågen mot balkongen framför sitt fönster, till hälften beskuggadt af ett nät af klocklika klängvexter. De Indiska nålterna hafva ett ojemförligt behag: de ega nordens dagars glans oc inbjuda er att betrakta dem. Gabriel hängaf sig vällustigt åt denna naturens retelse; han öfverlemnade sig åt denna osynliga drottning, som tilltalade honom med sina harmonier och smekte honom med sina välluktuppfyllda fläktar; ett mildt ljusskimmer strömmade ned från stjernorna och inhöljde, likasom med ett regn af opalfärgade droppar, de försvinnande lopparne af bergen och skogarne; sjön återspeglade firmamentet och åiergaf det alla dess stjernbilder, men på en sida af dess stränder tycktes den vilja bibehålla nattens täta mörker, i de ogenomträngliga lundarne af Sjövexlerna och i de djupa klippgrottorna. Blicken. som eljest endast möttes af tjusning och behag, staänade med