Helsingborgs-Posten – 28 april 1866, sida 2

När sommarn står högt öfwer norden Och wågorna glittra på fjorden, Hur full är ej luften af sång Och vagen bur herrlig, hur lång! Men skönast och swalast är stunden, När solen mot westliga sunden Sig närmar att dröjande, huld Der sjunka i purpur och guld.