Helsingborgs-Posten – 28 april 1866, sida 2

för att behaga qvinnan; stundom är det båst att tiga och vara lugn, då andra prata och bullra omkring en. Klerbbs, ni måste tycka mig vara mycket dåraktig, är det icke så? men det berodie ju endast på mig sjelf att i djupet af mitt hjerta dölja mitt högmod, på samma sätt som de, hvilka kalla sig blygsamma. Jag har funnit det bättre, att medelst detta pappersblad anförtro er mina hemligaste tankar. Dessutom finner Jag mig. sedan Evas ankomst, så orimlig, att jag, för alt ICe sförtvisla, har hehol af att Jelf känna mig tlifeedsställd med hvarje den minsta småsak, som kan höja mig i hennes ögon. Jag skrifver till er midt i natten, emedan mitt bref skall afvå i dagbräckningen. Vid denna timma är hela huset tyst och lugnt, men detta lugn liknar icke den föregående nattens. Man känner att Gudinnan återvändt till templet; man känner att den vidlyftiga byggnaden nu har en själ, att i denna stillhet dock finnes lif, att denna ödemark är befolkad. Det är likasom en berusande fläkt, som skakar plommorna på kioskerna och ringarne i persiennerna; det är en gudomlig ande som uppfyller och förljufvar luften; till och med öfver hela naturen är utbredd en hänryckning, som tyckes komma från himlen endast för min skull. Farväl Klerbbs, farväl, min gamle två dazars kamrat. Kom! kom! jag blir starkare, då vi blifva två. Gbriel N... P.S. Goulab och VMärpour halva dragit sig undan rältvisans förföljelser. Man har sett dem, pastas det, stoltsera i Europelsk kostym, vid