Hwarjehanda. J en kyrka på landet i England prerikade pre sten nyligen öfwer vet ewiga lifwet, då han mir i fin prerikan bland fina åhörare igenkände de gamle lort Anglesey. Wändande sig dirette til lorten, sare han: Låtom oss antaga, mylord, att ni dött och at töddengeln, som bemägtigat fig er själ, fört de till himlers portar. Som ni wet, kan icke hwen som helst komma in i parariset, hwars dörr ä mycket träng och mycket wäl bewakad. Öppna, ropar rödsengeln, fom gerna få for fom möjligt will skaffa ers nåd en bra plats himmelriket, öppna!? Sör hwem? frågar ven helige Petrus. För dn ärle grefwen af Anglescy. Hwem arv det? 5. d. officer i hertigens af Jork avme. —Som fåran stär han ej upptagen på wår lifta! swarar Petrus. Men han har warit def för artilleriet. Det är möjligt, men wi känna honom ide. Han har två gånger warit lorrlöjtnant af Jr land. Jag bestrider det alls ide, men wi känna ho nom ej. Han anförre kavalleriet wid Waterloo Jag upprepar ännu en gång att mi ide känne honom.? Men han har ju flera år warit president bibelfällffapet. Det war en annan sak! utropar derwid apo steln. Då får han wisst stiga in — hans nam stär på listan öfwer ve wälsignare och utwalde!