Helsingborgs-Posten – 17 april 1866, sida 3

betydande intresse, som kunnat förmå de ankladale till ett så grymt mord? Och detta sinner jag sallkomligt i sin ordning, ty enligt den larde lagtolkaren Makerson förutsätter hvarje brott ett intresse: ett axiom, som sjelf icke är annat än elt korollarium af en annan känd grundsats: Is fecit cui prodest! (Han har gjort det som haft gagnet). Det intresse, som här förmålt två menniskor att begå ett brott är hvarken hämnden eller törsten efter det lumpna guldet, det är en skamlig passion, eller, bättre uttryckt, en förening af två otillåtna häftiga böjelser. Man har dödat mannen, för atl ...... Jag afbryter mig, mina hedervärda herrar dumere; jag fruktar, att jag skulle oskära den rena luften på detta ställe, om jag uttalade ett ord, som min tystnad uttrycker bättre. Det var lör att komma till detta afskyvärda mål, som Klerbbs och Gabriel byggde sig en hydda i skoven, tio mil från Tinnevelysjön — de ämnade der gömma det oskyldiga offret för deras djelvulska passion. Vansinnige! J trodden då, atti denna hydda ingenting skulle störa edra nätters, edra dagars ro? Ack! alla de strömmar, som komma från Blåberget, kunna icke afskölja en enda blodsdroppe! Alla blomsterna i dessa Indiens vilda trädgårdar skulle icke kunna skänka någon lindring åt edra samvetsagg! Ni skulle utropat i hvarje ögonblick med ladv Macbeth: -Jag luktar blod öfverallt. Alla Arabiens vällukter kunna icke göra denna hand välluktande! Andra vittnen, tillhörande olika europeiska nationer, hafva endast på långt afständ bevittnat den olycklige nabobens mord. Vi hatva icke inkallat dem till detta förhör. be säga sig in