Helsingborgs-Posten – 17 april 1866, sida 2

— IIvad vi vilja är icke nåd utan rättvisa sade Gabriel savida sådan finnes i Madras. — källvisan, sade embetsmannen, finnes på alla punkter af jordklotet, der den engelska devisen fladdrar: Dicu et mon droit. Derefter reste han sig och kastade en sträng blick på de båda fångarne. Efier detta ögonblick blefvo Klerbbs och Gabriel skiljda: hvarje förbindelse dem emellan var strängt förbjuden ända till förhöret. Den gamla staden, den svarta staden, den enropeiska staden, med ett ord alla dessa städer, som bilda Madras, voro i stor rörelse med anledning af processen; de infödda, rika och satliga, afvaktade med spändt intrsse utgången, för att bedöma egelsmåinnens, deras herrars, rättvisa och erfara, om de kunde vara nog opartiska att döma till döden en menniska af deras egen nation, nedsudlad af en indiers blod. I daggryningen samma dag som ransaknin ze m skulle hällas voro alla gator som gränsade till domstolens palats stängda af folk af alla färger, en mensklig mosaik, hvarmed endast gatorna i Madras äro stenlagda. Domarne voro fem till antalet, och ordet fördes af kriminaldomaren; attorney-general satt på sin bänk. Man införde fängarne. De buro samma sköflade drägt som vid den olyckliga jagten: emellertid lära damerna af den högre societeten i Madras, både den hvita och den kopparfärgade hafva funnit, att de båda unga männen voro ganska bra och att de ingalunda liknade mördare. Efter att hafva tillsport de anklagade om de ras ålder, yrke, nationalitet och hemvist, lät krminaldomaren inkalla vittnena.